Precis då petade musflickan Lisa till Pippi i ryggen och sa spydigt:

-"Du, din brorsa är allt bra knäpp du!"

Det var ju egentligen precis vad Pippi också tyckte. Men ingen jäkla liten fisförnäm musunge skulle minsan ge sig på hennes brorsa. Pippi vände sig snabbt om och slog till Lisas sånghäfte så att det åkte i golvet.

-"Du din lilla råtta...", väste Pippi...

 

-"Jag vill vara Lucia", pep Jarivis helt utan ironi och räckte upp tassen.

Klassen bröt ut i skratt. Några roade och några lite mer elaka.

Jävla Jarvis, tänkte Pippi. Måste han skämma ut mig hela tiden!

 

Günter stod på bänken och dirigerade kören med en penna av märket Faber.

- "Men vem ska egentligen vara lucia i luciatåget", frågade musflickan Lisa. "Det har vi ju liksom inte bestämt än och nu är det typ bara en vecka kvar ju!"

- "Vem? Aha... Der Platz an der Sonne... Ich denke... alla som vill vara lucia kan väl få vara det?", sa Günter glatt.

 

Solen sken varm in i 4-6ans korridor. Det kändes som om det var vilken julieftermiddag som helst. Fast det var det inte. Det var den 5 december.

Barnen övade på julsånger inför Lucia.

"Kindern, vi sjunger in der korridor, för det ekar så herlich om marmor!", hade Günter sagt. Och som Günter sa blev det oftast.