Senare på kvällen stod mamma och pappa kanin i köket och beundrade installationen av Pappa kanins diskbänksbygge.

-"Du Märta, jag är rätt imponerad av oss ändå", sa pappa kanin, "tänk att två veka samhällsvetare som du och jag har kunnat bygga ett helt hus med möbler, rör, trappor och allt möjligt!"

-"Det handlar om att man måste vara en renässanskanin helt enkelt. Kunna livets alla konster, eller i alla fall ta för givet att man kan allt tills dess att motsatsen är bevisad", svarade mamma kanin.

-"Sant min kära fru. Sant. Och imorgon kan vi allt om gardinstänger och gardiner hoppas jag, för det saknas än."

 

Efter många, många omsågningar blev mamma Märtas trappa färdigbyggd ändå. Själv blev hon så trött att hon var tvungen att ta ett skumbad och vila lite medan pappa kanin och barnen provade trappans alla glädjeämnen och faror.

-"Du Jarvis", sa Pippi, "det var kanske mamma som fick det tristaste uppdraget ändå i går. Tänk att såga till alla de här trappstegen!"