Hon ser sig om. Plötsligt ser hon att Björn har övergett både sina killkompisar och sina beundrare från fjärde klass. Nu står han och pratar med musflickan Lisa. De står tätt ihop en bra bit från alla andra. Pippi känner kalla kårar längs ryggraden och stereon spelar Cardigans "Lovefool".

 

När det bara är en timme kvar tills discot är slut och när till och med Kim har vågat sig fram till åsnepojken Åke, som hon på vägen till discot har erkännt för Pippi att hon tycker är söt, bestämer sig Pippi. Nu jävlar tänker hon. Jag är ju för sjutton döpt efter Pippi Långstrump, jag kan allt. Nu jäklar bjuder jag upp den där statans Björn.

 

Timmarna går och tryckarna kommer tätare och tätare i spellistan. Pippi sneglar spännt åt Björns håll varje gång hon hör de första tonerna av en lugn låt. Björn tycks emellertid inte vara den som bjuder upp någon i första taget. Uppbjuden blir han dock. Tjejjerna i fyran turas om att fnissande putta fram varandra mot honom och be om en dans. Det stör inte Pippi. Hon ser hur han skrattar och skojjar och pratar med dem medan de dansar. Hon ser att både han och de förstår att de är för små och barnsliga för honom. Att både han och de vet att han han mest gör dem en tjänst. Men hon ser också något annat som hon aldrig har tänkt på förut.. att han tydligen är väldigt populär.

 

Den första timmen står barnen i osäkra klungor runt godiset och popcornen. Alla undviker noga dansgolvet och ingen vet riktigt vad de ska ta sig till. Det är som att ingen riktigt vet hur man ska börja. De är ju vana att umgås i skolan och på rasterna. Men den här situationen är ovan. Men med tidens gång tycks de ändå insé att ingenting kommer att börja om ingen tar initiativet. De börjar röra sig ut på golvet och bryta upp sina könshomogena klungor. Ett par av de yngre barnen, för vilka discot inte tycks lika allvarstyngt som för de äldre, börjar till och med dansa två och två.  Jarvis bjuder glatt upp en av de pimpinetta mussystrarna i femman. Pippi ser det på avstånd och suckar.