...för när Lee plötsligt sa att han skulle gå bakom elskåpet och kissa och Lea och Åskar fortfarande inte syndes till insåg Pippi att en nu-eller-aldrig chans hade uppenbarat sig. Hon vände sig mot Björn:

-"Varförsvaradedualdrigpåminchanslappijulasegentligen!?", sa hon ganska gällt och så snabbt hon bara kunde

 

Vad tanken var  att de skulle göra i stan förstod inte Pippi. Så fort de kommit fram till stora torget försvan dessutom plötsligt Åskar och Lea. Björn och Lee verkade måttligt förvånade men Pippi var förbryllad. Vart tog de vägen?

Pippi stog mellan Björn och Lee och kände sig som en idiot. Björn och Lee var nära vänner och pratade snabbt och lättsamt om gemensamma minnen från mellanstadiet, tokiga saker som Åskar hade gjort och om saker som sexorna brukade göra på fritiden som Pippi aldrig hade tagit del av.

Det var inte bara det att Pippi inte kom på något smart att säga, hon var dessutom livrädd att någon skulle ta upp det faktum att hennes pappa hade ringt till allas föräldrar med det töntiga förslaget att alla skulle vara hemma klockan åtta ikväll.

Pippi var helt enkelt livrädd. Men hon var det i alla fall med stil...