Två skolbänkar med fina rosa pappersdukar över agerar kiosk. Mammorna ekorre sköter kiosken och tar betalt för lakritsgodis, 1 krona styck, bullar 5 kronor styck och stora goda chockladkakor. Också dessa för 5 kronor. Pengarna ska gå till en klassresa, eller i varje fall ett biobesök eller något för klassen. Det beror på hur mycket pengar de får in.

 

Det är så fint pyntat i den gamla gymnastiksalen. Det finns ett bord där man kan sitta och prata mellan danserna. Där står en stor, stor skål med popcorn. Det ligger ballonger och serpentiner i guld överallt.

 

I dörren till den festpyntade gymnastiksalen står magister Günter, lite fånigt utstyrd med guldserpentiner runt halsen.

-"Hej mina kära kindern!!, nu har nästan alla i klassen kommit!", är ni sugna på Tanzen?"

-"Herregud", mummlar Pippi, "hoppas han inte kommer att spela en massa tyskt musik också".

Kim, Kent och Jarvis fnissar nervöst.

 

Tätt ihop går de, Pippi och Kim och Jarvis och Kent. Det finns mycket att prata om på väg till discot. varken Pippi, Jarvis eller Kent har någonsin varit på ett disco förrut. Och Kim har bara varit en gång, när hon gick i 4:an.

-"Pussas folk på discon?", viskar Pippi till Kim med skräckblandad förtjusning.

-"Nä.. inte direkt..," säger Kim, "man dansar tryckare mest. Och ibland är det någon som frågar chans!"

-"Verkligen?", säger Pippi. Hon funderar flyktigt på hur det skulle kännas om Björn skulle fråga chans på henne. Fast det skulle han förstås aldrig göra. Hon har inte berättat något om Björn för Kim. Inte för att det finns något att berätta, hon är ju inte kär; aldrig i livet! Men ändå.