Små små djur gör stora saker...

Efter att ha skickat Jarvis i säng lade sig mamma kanin i soffan med ett litet glas rött i näven. Hon somnade omedelbart.

 

Suck vilken dag tänkte Märta och bestämde sig för att tvätta Jarvis öra med sprit men i övrigt sova på saken och vänta med eventuellt skäll och åtgärder.

 

Mamma kanin hade genrellt sett ingenting emot piercingar eller andra personliga uttryck. Men stressen över att ha tappat bort sin 11 åriga son och sedan ha hittat honom piercad, med gud vet hur smutsiga nålar och instrument, var inte vad hon hade planerat för kvällen.

Hon gick för att leta reda på pappa Torsten för att få hjälp att hantera situationen. Men han sov dock redan och dessutom måste tvillingarna ha drömt mardrömmar för de låg nerbäddade bredvid på mamma Märtas plats.

Jarvis viste inte riktigt vad han skulle svara. Det hade blivit kallt under kvällen och han hade ställt sig vid ett av Merch-båsen för att värma sig lite. Då hade en stor läskig hårig man gett honom en U.D.O. tröjja helt gratis. Jarvis hade blivit överlycklig och för en stund glömt bort att han var borttappad. Då hade plötsligt några väldigt gamla tjejjer, säkert 18 år eller så fått syn på honom. De hade sagt att han var världens sötaste hårdrockare och hade sedan släpat med honom till ett piercingtält för att "ge honom en present". Sedan hade allt gått väldigt fort och Jarvis hade inte riktigt vågat säga ifrån...

 

Efter sista bandet hade spelat gav mamma Märta upp och traskade hemåt. Jarvis var en klok kaninpojke och hon mistänkte att han måste ha gått hem eftersom de inte hade hittat varandra.

Och mycket riktigt. I hallen mötte hon sin nyss hemkommna son..

-"Men Jarvis, vad har du för tröjja... och VAD har du i örat!!??"

Jarvis älskade Metallsvenskan men mamma kanin började luta åt att tycka samma sak som Pippi om hårdrock och metall - ointelligent bröl helt enekelt. Men eftersom Jarvis trivdes så bra så stannde de.

Mitt under Witchcrafts konsert var emellertid Jarvis plötsligt bara borta! han fanns ingenstans i publikhavet och ingen annan stans heller. Mamma Märta rusade  runnt hela det snåriga festivalområdet på sina små små kaninbe nutan att hitta honom. Och snart skulle det bli mörkt och allt..

-"JAAAARVIS!!"

Pappa passade på att skaffa barnvakt till tvillingarna och drog med sig en ytterst motsträvig Pippi till O´learys för att se Schlager-finalen.

-"Men Pappa du är så töntig", sa Pippi, "jag hatar schlager!"

-"Ja Pippi men just i dag är det hårdrock eller schlager att välja på helt enkelt. Sådan där Emu och Indiskt eller vad du nu kallar det där som du lyssnar på får vi ordna en annan dag"

-"EMO och INDIE heter det för bövelen!", gastade Pippi.

-"Tomater, potäteter", suckade pappa kanin, "nu är du tyst och tittar!"

 

-"Akta mamma!", pep Jarvis, "roddaren där borta kan se oss!"

 

-"Vill du gå på Metallsvenskan?", frågade mamma kanin förvånat.

-"Åh va töntigt", suckade Pippi.

-"Vi går dit och kollar vad det kostar du och jag sa mamma kanin. Men du får inte gå in själv, i så fall får jag följa med", sa mamma Märta.

-"JAAA, sa jarvis!!"

Vid ingången till festivalen upptäckte de något tråkigt.

-"300 spänn!!?? nä du Jarvis, jag tror vi får planka in", sa mamma kanin.

Efter maten la sig Jarvis i gräset och tuggade på ett grässtrå. Han lyssnade på musiken som brölade svagt i bakgrunden. På andra sidan ån pågick festivalen Metallsvenskan. Jarvis tyckte att det lät ganska bra. Det lät som någon som var riktigt arg och riktigt hes samtidigt.

- "Mamma och Pappa, får jag gå in på festivalen?", frågade han

 

Sallad och kött!

-"Värsta LCHF kaninerna vi är!", sa Pappa kanin.

 

Och på pick-nick måste man grilla!

 

När kaninfamiljen kom hem från semestern stog våren i full blom i kaninskogen. Det fans inget annat att göra än att plocka ett par jordgubbar och helt enkelt traska ner till ån och ha pick-nick.

-"Men vi kanske kan bygga ett nytt hus?", sa pappa Kanin

-"Men inte har vi råd med det!", sa mamma Märta, "Och orkar vi verkligen ett halvår till i byggdam nu när vi äntligen fått i ordning?"

-"Nä det är klart... men det tåls att fundera på!", sa pappa Torsten

Vad är det med karln, tänkte mamma Märta. Pappa kanin var inte den som tog chansningar i vanliga fall. Har han någon form av omvänd 40 årskris tänkte hon.

Stämmningen i solnedgången blev nästan romantisk.

- "Märta-snärta", viskade pappa kanin dovt i mamma kanins öra, "vi kanske skulle åka på semester själva nästa gång, kanske skaffa ett litet småsyskon till Gudrun och Ture?"

-"Men Torsen- borsten då! Du tycker inte att räcker med fyra kaninungar? Det är knappt så vi får plats i huset som det är!"

 

 

-"Hej då Kroatien!", ropade Pippi och vinkade mot horisonten

-"Jag vill inte åka hem!" gnällde Jarvis och mamma kanin i kör

 

Framåt kvällen blev klipporna eldgula av solnedgången..

 

Sista dagen utomlands spenderade familjen med att sola på klipporna. Om de satt lite för nära havet så sprejjade de kyliga vågorna deras solvarma päls..

- "Aooiii va kallt!", ropade mamma kanin

-"Nej, härligt!", pep Jarvis

- "The sea organ betyder sjöorganet! Det har jag lärt mig på engelskan", ropade Jarvis

- "VA??", ropade mamma kanin

-"OIIIOOO", sjöng The sea organ

-"Rikspucko!" ropade Pippi, "sea organ betyder HAVSORGEL fattar du väl!!"

-"VAA?", ropade pappa Kanin

-"ÖÖÖÖÖBBRÖÖÖLL", lät havsorgeln

-"Ja, jag vill gärna ha en Pucko!", ropade Jarvis, "jag är törstig!"

 

The sea organ var hela 70 meter lång och hade 35 stycken inbyggda visslor som spelade olika toner beroende på hur havets vågor slog in under trappan. ÅÅÅÅIIIIOOOOOO, ÖÖÖIIIIÄÄÄÄÄÄÄÄ, IIIOOOOOAAAÖÖÖ, lät det genom otalet små fyrkantiga hål i betongen där musiken kom ut.

Det sjöng i mamma kanins huvud. Det låter lite som valsång, tänkte hon. Eller sång.. mer som vansinniga val-parningsljud snarare, filosoferade hon vidare.

 

I en gammal del av staden där kaninfamiljen semesterade fans en mycket konstig grej. Det var en kaj som samtidigt var en trappa som samtidigt var en orgel! Den kallades "The sea organ".

Mamma och Pappa kanin turades om att kolla ungarna i vattenbrynet så att den andra kunde ligga och småsnarka i skuggan av parasollet.

Vattnet var ganska kallt fortfarande men det störde inte Pippi och Jarvis det minsta!

-"Kolla på mig mamma! jihoooo!"

Efter nyårsafton startade hundmånaderna. Perioden var lika jobbig i kaninskogen som den var i resten av norden. Det var mörkt, kallt, vått, blåsigt och allmänt jävligt. Yllehalsdukarna kliade, snön yrde aggressivt bara för att direkt försvinna efter att ha landat på marken och solen syntes knappt på flera månader. VAB-siffrorna sköt i taket, hos dagmamman gick vattenkoppor, diarré och halsfluss. I skolan härjade löss, magsjuka och feber. 

Pappa kanin jobbade mellan VAB-dagarna övertid åt kommunen och mamma kanin åt staten. Pippi fick inget svar på "chans-lappen" från Björn och Jarvis blev retad för sina nya ljusgula byxor. Allt var skit helt enkelt. 

En dag fick mamma kanin nog. Hon sa:

- "Nä, nu tar vi ett sms-lån och köper en resa, annars dör jag!"

När Bente fick höra om sms-lånet bestämde hon sig för att än en gång ge kaninfamiljen ett lån utan ränta från sina egna besparingar. Resan bokades och i början av maj åkte de till soliga Kroatien!