Små små djur gör stora saker...

-"Tack så jättemycket gammelmormor Bente!", ekade Pippi och Jarvis i kör.

-"Ackurat så fin ni var mine små barn!", kraxade den gamla damen från Drammen.

Av Bente fick Pippi och Jarvis helt nya kläder av äkta norsk kvalitet. Och inte var de hemmasydda heller! De provade dem direkt.

DHL hade kommit med mammas cykel dagen innan julafton. (Mitt på dagen förståss. Nu var ju Bente 101 år gammal så hon var faktiskt hemma mitt på dagen till skillnad från i princip alla andra människor.)

-"Åh Torsten!! 1000 tack!! Nu kan jag äntligen vardagsmotionera till och från jobbet!!"

Och när det väl var dags fick dessutom yngst börja.

-"Tyyyypiskt..", väste Pippi.

Stackars Jarvis och de andra barnen. De vuxna pratade och åt och pratade och åt såååå länge att det kändes som om det gick flera dagar innan det var dags att dela ut julklapparna.

Klockan 14:00 ringde det på dörren och överaskningen dök upp! Kusin Kim-Robin med familj! Tänk, Bente hade bjudit över hundkusinerna till Norge också. De båda familjerna var störtförtjusta! De sågs sällan eftersom hundfamiljen bodde i hufvudstaden och kaninfamiljen i kaninskogen.

De började med att ta julmat nere i köket för att sedan gå upp till vardagsrummet och äta och dricka och prata och prata och prata...

På andra våningen i vardagsrummet stod granen klädd och vacker. Mamma och pappa kanin packade upp de medhavda julklapparna och lade dem på golvet bland dem som Bente redan hade lagt dit. Bente bad familjen att sätta sig och vila efter den långa strapatsen. Det gjorde de gärna. Fast Pippi och Jarvis vilade helst ståendes framför granen.

-"Jeg har ordnet med en overraskelse till dere alle!", meddelade Bente förtjust.

-"Vaddå för nått?", frågade Pippi och Jarvis utan att slita blicken från klapparna.

Bentes rustika stuga bestod av två små våningar och ett dragigt loft. På bottenvåningen fanns ett kombinerat sovrum och kök där julbordet redan stod uppdukat. Det fanns potatis, skinka, köttbullar, stora korvar och efterrätter.

-"Hej Bente!!, God Jul!", ropade Pippi och Jarvis.

-"Hallo min lille familie! Jeg trodde ni skulle komme igår! Velkommen inn i huset!", kraxade Bente.

Bentes hus var ett rustikt litet bygge som låg i en brant skogsbacke.

Bente bodde inte i centrala drammen utan i skogen en bit utanför all bebyggelse. Kaninfamiljen bestämde sig dumt nog för att gå från busstationen. Därför kom de fram först på julaftons morgon. Ovch då var de helt slut..

..och tillslut stod de med alla tassarna på norsk mark.

När de väl kom fram möttes de av en gigantisk och ståtlig glasskulptur...

Efter en hel del ansträngande packande och mycket annat juligt "om och men", kom familjen äntligen iväg. Det blev en seg, lång och suddig Swebus-tur mot det glada granlandet i väst.

-"Ja, nej eller kanske? Vaddå kanske?", sa Pippi.

-"Mja, jag vet inte, men det är så man skriver", svarade Kim.

-"Så nu lägger du den där i Björns väska på sista lektionen så hittar han den sedan när han kommer hem", fortsatte Kim. "Det är bra för då har han hela jullovet att fundera på vad han ska svara."

-"Lita på mej Pippi, nu gör vi det här", sa Kim och började skriva på en rosa lapp.

Till slut blev det sista dagen på Pippi och Jarvis första termin i skolan. Pippi var lite dyster över att inte få se Björn på hela jullovet. När hon sa det till Kim så sa Kim:

-"Men Pippi! Det är dags att du tar tag i det där. Du måste fråga chans på honom så att du vet om han gillar dig eller inte!"

-"Men det vet jag ju redan att han inte gör. Det har jag väl märkt.", sa Pippi.

-"Nej det vet du inte. Du tror bara. Allt blir bättre om man vet", sa Kim bestämt.

-"Men Pappa, var det verkligen någon idé att ens slå in den där?, det är ju ganska uppenbart vad som är i paketet..", skrattade Pippi.

-"Hm, nåja, eventuellt att paketet blev liiiite avslöjande. Men den kanske kan stå här uppe på ert rum tills vi ska åka till Norge så att mamma inte får syn på den?", frågade pappa Torsten.

De små sakerna gick lätt att slå in, men hur skulle det gå med cykeln?

I köket hade pappa kanin radat upp presenterna. Vinylskivor till Pippi, varsin docka till Gudrun och Ture, och en cykel från polisens stöld-auktioner till mamma Märta. Till Jarvis hade han inte hittat något bra än.

-"Vad har du önskat dig av mamma och pappa i julklapp Pippi?", frågade Jarvis.

-"LP-skivor mest, alla de som jag har lånat av Kim, för hon vill väl antagligen ha tillbaka dem snart", svarade Pippi oroligt.

Jarvis hade gjort en prydnadstomte till Bente på bildlektionen och varsin smörkniv till mamma och pappa på träslöjden.

-"Då ger jag skärbrädan jag har gjort till mamma och pappa som en gemensam present och så ger jag min smörkniv till Bente!", sa Pippi.

-"Toppen", sa Jarvis.

Några kvällar innan julafton jobbade mamma kanin kväll. Pappa Torsten bad Jarvis och Pippi att hålla sig uppe på loftet och passa tvillingarna en stund. Pippi och Jarvis visste precis vad pappa Torsten tänkte göra. Han skulle slå i julklappar i köket!! De funderade en stund på att försöka smyga ner på nedervåningen och tjyvkika lite. Men Gudrun och Ture var för små för att smyga så det gick inte. Pippi och Jarvis bestämde sig istället för att göra som pappa.

Till slut stod alla barnen uppställda i tåget, redo att lussa för rådhusets förväntansfulla personal. Värmeljusen var tända och allt var sååå vackert....

Jarvis hade med sig luciakrona och nattlinne precis som utlovat, och Kim och Kent skulle vara stjärngossar båda två. Pippi tänke länge att hon skulle vara stålmannen men hade ändrat sig i sista sekund. Hon hade ägnat hela måndagskvällen till att sy en pepparkaksklänning istället. Och vilket genidrag det visade sig vara! Björn var nämligen utklädd till världens sötaste lilla pepparkakshjärta och Günter sa:

-"Sehr gut!, Pippi und Björn ni kan väl gå bredvid varandra in der luciatåg? era kläder passar så bra ihop!"

På luciamorgonen kom barnen tidigt till skolan. Lisa och hennes mussyster hade anlänt helt utan några utklädningskläder. De hävdade sin rätt att slippa klä ut sig eftersom Günter hade sagt att man hade rätt att klä ut sig till vad man ville.

-" Och i så fall är jag utklädd till Lisa", sa Lisa.

Suck, tänkte Günter, framtida rättshaverister... Men lärare som han var, höll han god min och gjorde ett försök att truga på dem lite glitter i alla fall.

Günter hade lyckats boka in klassen att uppträda på Rådhuset inne i staden på luciamorgonen. Dagen innan sattes det upp affischer högt och lågt.

-"Hej mitt vinterland, nu är jag här..", nynnade mamma Märta.

Swooosch, swoosch, lät det när hon tog sig fram genom snön. Träning och transport i ett! Det är grejjer det, tänkte hon. 

Mamma kanin vaknade tidigare än resten av familjen på morgonen den 7 december. Genom fönstret såg hon att det var snö på marken! Jihoo! Nu blir Jarvis glad tänkte hon. Hon bestämde sig för att ta skidorna till jobbet i stan trots att det var en ganska lång väg.

Günter hoppade ner från bänken och ställde sig mellan Pippi och Lisa så att de inte skulle kunna puckla på varandra. Han sa:

-"Pippi, man kallar inte sina klasskamrater för råttor, även om de råkar vara möss, och Lisa, man kallar inte sina klasskamrater för knäpp heller"

-"Till hela klassen vill jag säga att alla får vara precis vad de vill in der Luciatåg och ingen har rätt att reta någon für dennes val. Hör jag en enda elak skratt från någon av er Kindern så blir det inget godis på julavslutningen. Därmed basta."

-"Får man verkligen vara precis vad man vill?" frågade Kim. "Typ en ängel eller stålmannen eller vad som helst alltså?"

-"Vad har stålmannen eller en ängel med Lucia att göra?", sa Lisa snusförnuftigt.

-"Det skulle kunna vara en sehr gut fråga Lisa..", sa Günter lungt, "...men då ska kan man sich också fragen vad en tomte, der weinachtsman, und pepperkaksgubbar egentlich har med Lucia, en stackars stympad flicka från Sicilien, att göra, eller?"

Precis då petade musflickan Lisa till Pippi i ryggen och sa spydigt:

-"Du, din brorsa är allt bra knäpp du!"

Det var ju egentligen precis vad Pippi också tyckte. Men ingen jäkla liten fisförnäm musunge skulle minsan ge sig på hennes brorsa. Pippi vände sig snabbt om och slog till Lisas sånghäfte så att det åkte i golvet.

-"Du din lilla råtta...", väste Pippi...

-"Jag vill vara Lucia", pep Jarivis helt utan ironi och räckte upp tassen.

Klassen bröt ut i skratt. Några roade och några lite mer elaka.

Jävla Jarvis, tänkte Pippi. Måste han skämma ut mig hela tiden!

Günter stod på bänken och dirigerade kören med en penna av märket Faber.

- "Men vem ska egentligen vara lucia i luciatåget", frågade musflickan Lisa. "Det har vi ju liksom inte bestämt än och nu är det typ bara en vecka kvar ju!"

- "Vem? Aha... Der Platz an der Sonne... Ich denke... alla som vill vara lucia kan väl få vara det?", sa Günter glatt.

Solen sken varm in i 4-6ans korridor. Det kändes som om det var vilken julieftermiddag som helst. Fast det var det inte. Det var den 5 december.

Barnen övade på julsånger inför Lucia.

"Kindern, vi sjunger in der korridor, för det ekar så herlich om marmor!", hade Günter sagt. Och som Günter sa blev det oftast.

På morgonen när Pippi och Jarvis gick till skolan var det något vitt på marken.

-"Pippi, är det snö?", frågade Jarvis.

-"Nej lillebror, det är bara frost..", suckade Pippi.

-"Men det blir väl snö till jul i alla fall, tror du inte?", frågade Jarvis.

-"Ytterst tveksamt", sa Pippi dramatiskt.

-"Det löser sig nog", sa mamma kanin, "nu sjunger vi lite tycker jag!"

Så stämmde hela familjen (utom Gudrun och Ture som inte kunde prata än) upp i sång:

När de var klara satt de nöjt och betraktade sitt verk.

-"Vilken jäkla kalssresa vi har gjort", sa pappa kanin, "förra året vid den här tiden satt vi och gjorde upp eld under en stor gran och sov bland lump och barr. I år har vi ett eget hus, en egen liten gran inne värmen och lussebullar!"

-"Såhär bra borde alla små djur på jorden få ha det ", sa mamma kanin.

-"Men hur blir det med gran på julafton då?", sa Pippi, "kommer Bente att ha en gran där borta i Drammen eller!?"

Efter kulorna var det dags för resten av pyntet. Polkagrisar, pappershjärtan och Jarvis fina tomtar och snögubbar.

 Där efter var det dags för röda kulor! Och Ture provade hållfastheten på julbocken.

När det nu fanns så mycket fint julpynt hemma var familjen sugna på att sätta igång och klä granen direkt. De var tvungna att möblera om lite vardagsrummet för att granen skulle få plats. Sedan började de med glittret..

Det var tur att barnen hade gjort pyssel till julgranen. På grund av husbygget var kaninfamiljens ekonomi fortfarande ansträngd och mycket utrymme till att köpa julpynt fans faktiskt inte. Men så en dag i början av december kom pappa kanin ändå hem från jobbet med en massa påsar.

-"Men Torsten!", sa mamma Märta, "vi har ju inte råd med sådant där!"

-"Märta!", jag hittade den mest fantastiska affären i stan i dag", svarade Torsten, "Myrorna heter den, jag fick allt det här julpyntet, glitter, kulor och julbock för bara 25 kronor!!"