Små små djur gör stora saker...

Pippi var på gott humör. Hon tillverkade ett tomteskägg som Björn sedan ville prova. Pippis hjärta pickade som en hackspett i bröstkorgen när hon hjälpte Björn att rätta till skägget.

-"Finns det några snälla djur i klassen?", mullrade Björn.

Jarvis var väldigt duktig på pyssel visade det sig. Han visade Kent hur man kunde göra fina jultomtar och snögubbar till granen.

Vilken tur att barnen i 4-6an på Tallskogsskolan fick i uppgift att göra julpynt nu när kaninfamiljen behövde just pynt! Günter skötte limstiftet, apsyskonen gjorde girlanger och Kim klättrade upp och pyntade det stora skåpet.

-"Kindern", sa Günter, "Först ska vi göra pynt som vi kan ha i in der klassrum, und sedan får ni göra pynt som ni kan ta hem till era vatis und muttis"

-"Eller muttis und muttis förståss", la Günter till när han kom på att ekorrarna faktiskt hade två mammor.

Alla barnen stod och kikade längtansfullt på granen genom balkongdörrarna.

-"Ska vi inte ha den inne?", frågade Jarvis.

-"Det ska vi gubben, men vi måste bygga en julgransfot först och så måste vi ordna med julpynt på något sätt också", sa mamma kanin.

När Pippi och mamma Märta till slut kom hem bar mamma ut granen på balkongen.

Men tillslut fick de upp granen på sina små axlar och kunde börja gå.

-"Mamma jag är kissnödig", sa Pippi.

-"Men! då får du hålla dig! Vi släpper inte granen nu Pippi!", sa mamma stressat

Men hur skulle de få med sig granen hem genom skogen nu då? Den var ganska tung och otymplig och de hade både paraply och sax att släpa på..

Mamma tog fram saxen för att "hugga ner" granen. Pippi stod bredvid och var moraliskt stöd.

-"Kan du hjälpa till här Pippi!", sa mamma Märta.

-"Men då blir jag ju lerig", pep Pippi.

-"Ja sa ju att du ska ta regnpocho och inte paraply", sa mamma.

-"Jaja, tjata inte nu" sa Pippi.

Men till slut, efter många timmars letande i regnet hittade de det perfekta trädet!

-"Titta mamma!"

Och en del träd var uppenbarligen redan upptagna..

Det var inte lätt för Pippi och mamma att hitta en gran. Många träd var helt enkelt alldeles för stora.

När familjen var hemlösa och bodde ute i skogen hade de inte firat julen så mycket. På själva julafton hade de pyntat någon gran med frusna rönnbär och tänt en eld. Men nu när de hade ett eget hus ville mamma och pappa kanin fira julen ordentligt. De var ivriga att börja trots att det bara var första advent. Mamma Märta tog därför med sig Pippi ut för att hugga en gran. Pappa Torsten tog hand om disken så länge och Jarvis tog hand om tvillingarna.

-"Pippi, ska du inte ta på dig en regnpocho du med?", frågade mamma kanin.

-"Aldrig i livet, man ser ju inte klok ut!", sa Pippi, "jag tar paraplyet!"

På köksbordet låg en julduk och till frukost blev det lussebullar istället för müsli till barnens stora glädje. Mamma och pappa kanin berättade för barnen att gammalemormor Bente hade bjudit hela familjen till Drammen över jul.

-"Åh, va kul att träffa Bente!", jublade barnen.

När barnen vaknade på 1a advent, hade pappa och mamma kanin varit uppe tidigt och pyntat lite. I köksfönstret satt en adventsljusstake och en liten tomte.

Barnen satte sig i en ring, alla fick varsin lussebulle och Günter började berätta om julen.

"För mycket mycket länge sedan meine kindern, ryktades det om att det skulle ha funnits en man som hette Jesus som var jude och som föddes på juldagen. Denne Jesus skulle tydligen ha varit guds son och ha kunnat läka folks sjukdomar med bara sina händern. Det var därför man firade jul eller weinacht som det heter på deutch, för mycket länge sedan. Men det är ju gantz befängt förstår ju alle! Så nu för tiden firar man jul för att hylla 5 heliga ting. För det första der saffran, världen godaste krydda, för att påminna oss om att det inte är alla i världen som har råd att äta und trinken. För det andra das julgran, för att påminna oss om att ta hand om naturen och inte förstöra den. För det tredje die julklappar, för att påminna oss om att vara snälla mot varandra och ge varandra gåvor som har vi förtjänat efter ett års slit och efter novembers gråa kalla dagar. För det fjärde hyllar vi snön, för det är inte säkert att den finns kvar så länge till när den globala uppvärmningen slår till. För det femte hyllar vi..."

Günter fortsatte att berätta och barnen mös i den härliga stämmningen. Några slumrade till men det gjorde ingenting. Fredagen innan advent ska ju faktiskt vara en lugn och mysig skoldag.

När de andra barnen började trilla in, gick de in i klassrummet. Där var ingenting sig likt. Bänkarna stod uppställda längs väggen och Günter hade dukat upp lussebullar på katedern!

-"Guten morgen kindern!", ropade Günter glatt, "heute är det fredagen före första advent och då brukar vi alltid ha det lite müsigt in der schule!"

-"Coolt!", sa Björn.

Pippi, Jarvis, Kim och Kent, kom tidigt till skolan på fredagen. Pippi och Kim pratade musik, precis som de hade gjort alla dagar den senste veckan. Jarvis och Kent passade på att påbörja nästa veckas läxor, trots att Pippi retsamt kallade dem för pluggisar.

Det blev många timmar på fällen. Pippi var överväldigad. Även om Kentskivan fortsatte att vara obesegrad jämfört med de andra skivorna i Pippis värld så föll de alla henne i smaken. Både Depeche Mode och Hello Saferide-skivorna kändes som känslomässiga evangelium att hänga upp hela sin existens på tyckte Pippi. (Även om hon inte skulle ha uttryckt sig just så) Smiths och the Cure fick henne att gråta, Kraftwerk henne att försvinna in i de elektroniska rytmerna och Ebba Grön fick henne att sjunga och skråla högt.

Musik tänkte Pippi, varför har ingen tipsat mig om musik fören nu!

Redan vid andra låten var Pippi förevigt såld.

Svag så skakar mina ben/ Och flickan med tv-nerver ler/Som om jag bryr mig/Sänk mitt hjärta som en sten/Ge mig en käftsmäll jag är feg/

Sänk mitt hjärta som en sten, tänkte Pippi. Ja gör det du Björn, som om jag bryr mig! Pippi lyssnade på Kent-skivan 2 gånger innan hon gick igenom resten av skivbacken.

Och ett musikrum blev det. Eller ett musikloft närmare bestämt. Pippi inredde med en bänk till skivspelaren och en fäll på golvet. Det fick räcka så länge. Nu skulle hon äntligen få lyssna på skivorna hon hade fått låna av Kim. Hon började med den svenska skivan. Den med det kostiga namnet. Hagnesta Hill.

De första tonerna strömmade ut i rummet:

/Decembertunn luft/ingen eld utan rök/ du ska ta ditt förnuft/till fånga, göra ett försök/...

Mitt målandet hörde de pustanden och stönanden i trappen.

-"Hjälp till här nu!", sa pappa kanin och välte en skivspelare över kanten på trappen.

-"Tjihoo!", ropade Pippi.

-"Vi kanske skulle ha loftet som ett musikrum!", sa mamma Märta glatt.

På söndagen var det pyssel inomhus på schemat. Medans Pappa kanin letade efter den gamla skivspelaren i gömmorna, monterade och målade mamma kanin ett räcke uppe på loftet. Pippi hjälpte till genom att hålla Gudrun undan från färgburken.

-"Äntligen Pippi", sa mamma kanin, "nu blir det barnsäkert här på loftet!"

Framåt eftermiddagen hittade de ett café mitt i skogen.

-"Fantastiskt", sa Pappa Torsten, "nu blir det fika ungar!"

Det var skönt att leva lite fritt naturliv igen. Det hade blivit väldigt mycket skola, jobb och inomhus på sista tiden.Pippi och Jarvis klättrade träd och busade.

-"Kolla mamma va högt jag kan klättra", ropade Pippi

Pappa hade lovat att leta upp en gammal LP-spelare, som han visste fanns "någonstans", åt Pippi. Men det fick vänta. Helgen bjöd nämligen på det varmaste och härligaste novembervädret någonsin. Familjen gav sig därför ut på en promenad i skogen.

Kent, Hagnesta Hill... läste Pippi för sig själv. Roligt namn. Kanske att jag börjar med att lyssna på den här ändå..

-"Och skulle det mot förmodan vara så att du inte gillar något av det jag hittills tipsat om i den här backen är jag säker på att du gillar det här", sa Kim och bläddrade fram ännu ett, för Pippi, okännt skivomslag.

-" Annika Norlin, spelar in låtar under både namnet Säkert och Hello Saferide. Hello Saferide är ett strå vassare skulle jag säga. Men oavsett, Annika Norlin är ett geni, ett geni!"

-"Och här ska du se", sa Kim och plockade upp ytterligare två skivor, "Vi har the Cure, engelsk depprock, funkar alltid, skär i hjärtat och allt det där. Depeche Mode, ett av världens bästa band, och just den här skivan är nog en av världens bästa faktiskt. Depeche kan du lyssna på oavsett humör." 

"Och här ska du få se", sa Kim ivrigt och plockade fram en LP skiva till.

-"Elvis??", sa Pippi.

-"Oh nej nej, Smiths! The one and only Morrisey! Det här Pippi kommer du att gilla. Den här ska du lyssna på när det det verkligen känns som allra värst. Suicidalt, underbart och vackert!"

-"Hur går det ihop?!?", frågade Pippi.

-"Det kommer du att märka, jag lovar", svarade Kim.

-"Jo här, förstår du, har vi Kraftwerk. Skapare och stilbildare inom den moderna elektroniska musiken. Den här ska du lyssna på när du bara behöver tömma huvudet från tankar som maler", sa Kim.

-"Pippi, vist är vi bästa vänner?", frågade Kim.

-"Javist!, sa Pippi förvånat"

-"Bra, för jag ska låna ut min skivsamling till dig förstår du. Och det gör man bara till en bästa vän. Det här kommer att få dig att må bättre".

-"Hurdå?", sa Pippi.

Pippi gick i djupa tankar i dessa dagar. Varför hade Björn pratat så länge med Lisa, dansat och sett så kär ut, men ändå svarat nej när Lisa frågade chans? Vad betydde det? Vad han bög? Var han kär i någon annan tjej? Vad skulle Pippi göra? På rasterna satt hon mest på bänken ute i korridoren och såg frånvarande ut.

Kim, som oroade sig lite för sin vän, bestämde sig för att göra någonting åt situationen. På första rasten på fredagen kom hon släpandes på en överaskning...

När de hade nojjsat klart samlade de ihop sitt matskräp och gick åt varsitt håll för att jobba några timmar till.

-"Vilken fin halsduk du har gjort min Märta snärta", sa Torsten.

-"Tack Torsten borsten, du är så duktig på att virka", sa Märta.

Efter lunchen sa pappa Torsten:

-"Jag har en höstpresent till dig min älskling, det är tyvär ingen jacka, det har jag inte hunnit sy än, men det är i alla fall något som värmer"

-"Och jag har faktiskt en till dig också!", svarade Märta och skrattade förvånat

-"Men kära Märta", sa Torsten, "har du handlat på McDonalds nu igen, vi som försöker lära ungarna att ta bra beslut och konsumera rätt."

-"Jag men de ser oss inte nu", sa Märta, "dessutom hann jag verkligen inte gå någon annan stans!"

-"Nej, tänk om man hade 6 timmars arbetsdag ändå", suckade Torsten, "då skulle man kanske hinna ta lite bättre beslut. Kunna rösta med plånboken och fötterna och allt vad det nu heter".

-"Ja", istämmde Märta och satte tänderna i sin McFeast.

Medan Pippi och Jarvis tampades med sina prepubertala problem och tvillingarna fick tänder och lärde sig att gå hos dagmamman kämpade mamma och pappa kanin på med arbetsliv och vuxenliv. Med fyra barn fick de sällan någon tid ensamma. Ibland träffades de därför på lunchen. De möttes i mitten av staden, mellan sina båda arbetsplatser, och köpte med sig något gott att äta på vägen.

Pippi kröp ner mellan tvillingarna Gudrun och Ture. Det fans nybryggt the och färska kanelbullar på bordet.

-"Trevligt att få se dig lite den här helgen Pippi", sa Pappa Torsten menande.

-"Mhm", sa Pippi. Sedan viskade hon över Gudruns huvud till sin bror:

-"Du, det där du sa där uppe, hur vet du det?"

-"Lisas syrra berättade det. Lisa hade frågat chans efter att de dansat ihop men han hade tydligen sagt nej".

-"Mhm", sa Pippi. Och allt kändes plötsligt lite lättare.

-"Langar du hit en bulle pappa?", sa Pippi.

Pippi gick ut på loftet och kikade ner över kanten. I vardagsrummet satt mamma, pappa, tvillingarna och Jarvis och åt bullar och fikade. Äh, jag går ner äter lite tänkte Pippi.

Pippi låg kvar på sängen ett tag innan hon steg upp. Hur 17 vet Jarvis det där?, tänkte hon.

Det blev en deppig helg. Pippi hade lyckats med att gå in på discot igen och se oberörd ut, men sedan hade kvällen tagit slut och Pippi och Jarvis och de andra hade gått hem. Vissa gladare än andra. Vädret var mörkt och trist och novembergrått. Pippi och Jarvis låg uppe på rummet och deppade. Jarvis hade frågat chans på mus-Lisas syster, men fått nej. Pippi själv ville inte prata om varför hon var dyster. På söndagen sa Jarvis:

-"Nej nu har jag fått nog av att deppa. Nu går jag ner och kollar vad mamma och pappa och tvillingarna gör".

-"Jaga stannar här", sa Pippi bistert.

-"Du syrran", sa Jarvis, "jag vet att du säger att du inte bryr dig om Björn, men bara så att du vet är han inte ihop med Lisa", sa Jarvis och gick ut ur rummet.

Vad är det här för djävla låt, tänkte Pippi när ögonen plötsligt började fyllas med tårar. Säkert något skitband som Günter lyssnade på på 80-talet. Hon gick snabbt ut i korridoren utanför gympasalen. Nu är de ihop tänkte Pippi, han har säkert frågat chans på henne och nu är de ihop.

Kim hade sett när Pippi gick ut och följde efter.

-"Är det Björn och Lisa?", frågade Kim.

-"Va? nej, vafan hur viste du det?", frågade Pippi bestört.

-"Mja jag såg hur du tittade på dem", sa Kim.

-"Helvette då kanske alla andra också såg det", svarade Pippi.

-"Det tror jag inte", sa Kim, "men torka tårarna så går vi in igen och ser jäkligt oberörda ut för säkerhets skull."

Pippi väntade länge länge på att Björn och Lisa skulle prata klart. Men det gjorde de inte. Efter vad som verkade som en hel evighet gick de istället ut på dansgolvet när den sista tryckaren gick igång. Marie Fredriksson sjöng: "It must have been love, but it´s over now, it must have been good, but i lost it somehow..."

Hon ser sig om. Plötsligt ser hon att Björn har övergett både sina killkompisar och sina beundrare från fjärde klass. Nu står han och pratar med musflickan Lisa. De står tätt ihop en bra bit från alla andra. Pippi känner kalla kårar längs ryggraden och stereon spelar Cardigans "Lovefool".

När det bara är en timme kvar tills discot är slut och när till och med Kim har vågat sig fram till åsnepojken Åke, som hon på vägen till discot har erkännt för Pippi att hon tycker är söt, bestämer sig Pippi. Nu jävlar tänker hon. Jag är ju för sjutton döpt efter Pippi Långstrump, jag kan allt. Nu jäklar bjuder jag upp den där statans Björn.

Timmarna går och tryckarna kommer tätare och tätare i spellistan. Pippi sneglar spännt åt Björns håll varje gång hon hör de första tonerna av en lugn låt. Björn tycks emellertid inte vara den som bjuder upp någon i första taget. Uppbjuden blir han dock. Tjejjerna i fyran turas om att fnissande putta fram varandra mot honom och be om en dans. Det stör inte Pippi. Hon ser hur han skrattar och skojjar och pratar med dem medan de dansar. Hon ser att både han och de förstår att de är för små och barnsliga för honom. Att både han och de vet att han han mest gör dem en tjänst. Men hon ser också något annat som hon aldrig har tänkt på förut.. att han tydligen är väldigt populär.

Den första timmen står barnen i osäkra klungor runt godiset och popcornen. Alla undviker noga dansgolvet och ingen vet riktigt vad de ska ta sig till. Det är som att ingen riktigt vet hur man ska börja. De är ju vana att umgås i skolan och på rasterna. Men den här situationen är ovan. Men med tidens gång tycks de ändå insé att ingenting kommer att börja om ingen tar initiativet. De börjar röra sig ut på golvet och bryta upp sina könshomogena klungor. Ett par av de yngre barnen, för vilka discot inte tycks lika allvarstyngt som för de äldre, börjar till och med dansa två och två.  Jarvis bjuder glatt upp en av de pimpinetta mussystrarna i femman. Pippi ser det på avstånd och suckar.

Två skolbänkar med fina rosa pappersdukar över agerar kiosk. Mammorna ekorre sköter kiosken och tar betalt för lakritsgodis, 1 krona styck, bullar 5 kronor styck och stora goda chockladkakor. Också dessa för 5 kronor. Pengarna ska gå till en klassresa, eller i varje fall ett biobesök eller något för klassen. Det beror på hur mycket pengar de får in.

Det är så fint pyntat i den gamla gymnastiksalen. Det finns ett bord där man kan sitta och prata mellan danserna. Där står en stor, stor skål med popcorn. Det ligger ballonger och serpentiner i guld överallt.

I dörren till den festpyntade gymnastiksalen står magister Günter, lite fånigt utstyrd med guldserpentiner runt halsen.

-"Hej mina kära kindern!!, nu har nästan alla i klassen kommit!", är ni sugna på Tanzen?"

-"Herregud", mummlar Pippi, "hoppas han inte kommer att spela en massa tyskt musik också".

Kim, Kent och Jarvis fnissar nervöst.

Tätt ihop går de, Pippi och Kim och Jarvis och Kent. Det finns mycket att prata om på väg till discot. varken Pippi, Jarvis eller Kent har någonsin varit på ett disco förrut. Och Kim har bara varit en gång, när hon gick i 4:an.

-"Pussas folk på discon?", viskar Pippi till Kim med skräckblandad förtjusning.

-"Nä.. inte direkt..," säger Kim, "man dansar tryckare mest. Och ibland är det någon som frågar chans!"

-"Verkligen?", säger Pippi. Hon funderar flyktigt på hur det skulle kännas om Björn skulle fråga chans på henne. Fast det skulle han förstås aldrig göra. Hon har inte berättat något om Björn för Kim. Inte för att det finns något att berätta, hon är ju inte kär; aldrig i livet! Men ändå.

Senare på kvällen ringer Pippi och Jarvis till Kim och Kent för att diskutera saken. Det visar sig att Kim och Kents mammor har meddelat Günter att de kan ställa upp. Stackars er säger Pippi, och Kim och Kent är inte heller helt nöjda. De har dock fått löften om att få låna vad de vill ur mammornas garderob att ha på sig på Discot. Även Pippi och Jarvis kan få låna. 

Vid middagen säger pappa kanin, medan han skopar upp tomatsoppa åt familjen:

-"Jag hörde att det är disco på fredag ungar!"

-"Hur viste du det?", frågar Jarvis förvånat.

-"Jo magister Günter ringde redan i går minsan och berättade att skolan hade en överaskning åt er. Han frågade också om vi kunde vara föräldrarvakter på discot.", svarar mamma kanin.

-"Nähä, det får ni INTE vara!", säger Pippi indignerat.

-"Ja vi har inte gett Günter besked än, men någon måste ju faktiskt vara där och hjälpa honom ju!", säger pappa kanin.

-"Det får minsan bli någon annan föräldrar det.", konstaterar Pippi.

Ekorrsyskonen följde med Pippi och Jarvis hem den eftermiddagen. Kent hade plockat ner en av affischerna om discot för att de skulle kunna studera den hemma.

-"Gud va häftigt med disco!", sa Kent, "Det hade vi aldrig när jag gick i lågstadiet!"

-"Nä, och det var jättelänge sedan de hade för mellanstadiet också!", sa Kim.

-"Men vad ska man ha på sig?", frågade Jarvis.

-"Har vi bestämt att vi ska gå eller?", frågade Pippi och tänkte i hemlighet på det Björn hade sagt.

-"JAMENDETÄRVÄLKLARTPIPPIII!", ekade Jarvis, Kim och Kent i kör.

- "Wow, disco!!", sa musflickan Lisa, "ska du gå Björn"

-"Äh, jag vet inte", sa Björn.

När skolan var slut för dagen väntade dock en liten överaskning för Pippi och resten av klassen. Magister Günter hade inte alls varit i kartförrådet tidigare. Han hade satt upp lappar ute i korridoren...

När Pippi kom tillbaka in i klassrummet efter magister Günters utskällning så stirrade hela klassen på henne och några fnissade glatt. Pippi förstod att de flesta mest tyckte att hon hade varit rolig, men hon skämdes ändå. Resten av dagen satt hon och stirrade ner i bänken och var allmänt dyster. Hon koncentrerade sig särskillt på att inte råka titta på Björn.