Små små djur gör stora saker...

Och mycket riktigt! När Lea och Pippi gick över träbron vid ängen så såg de två vilsna möss som verkade leta efter något där nere.

-"Hahaha", ekade Pippis och Leas skratt i kör.

Efter att ha gått en bit hittade Pippi Lea. Hon stod övergiven vid en vägg och såg ledsen ut.

-"Hur är det", sa Pippi

-"Äh inget", sa Lea och snurvlade, "bara det att killar är bra idiotiska eller hur?"

-"Jo, eller ja...", sa Pippi lite osäkert. Sedan dristade hon sig till att fråga:

-"Har Åskar gjort nått dumt?"

-"Äh han är en idiot bara", sa Lea

För att trösta Lea kom Pippi på sig själv med att berätta vad som just hänt med Björn. För någon hon knappt kände!

-"Haha Björn", sa Lea, "alla tjejer är kära i honom men han är aldrig kär i någon. Men han är faktiskt ingen idiot. Det är ju inte så att han hånglar med tjejjer och s e d a n, berättar att han inte är kär i dem", sa Lea menande

-"Nää", sa Pippi osäkert.

-"Alltså, jag har kännt Björn sedan jag var liten och jag tror faktiskt att han är bög, och det är inget fel med det. Han vågar bara inte säga det till någon men jag tror att de flesta fattar det ändå. Det är bara den där korkade mus-Lisa som fortsätter att hänga efter honom som ett plåster. Jag slår vad om att hon och hennes puckade syrra är ute och letar efter oss just nu för att försöka bjuda Björn på öl eller något annat idiotiskt", sa Lea ilsket

-"Okej", sa Björn och lät ledsen på rösten, "men vi kanske kan bli kompisar i alla fall, jag menar bra kompisar?"

-"Hmm", sa Pippi

Sedan gav Björn Pippi en kram.

I den stunden hade Pippi kunnat ge sitt högra ben för att få stanna med Björn lite till men klockan började närma sig åtta och det var en bit att gå hem. Björn stannade kvar för att vänta på Lee och leta efter Åskar och Lea. Tydligen var det ingen av deras föräldrar som hade tagit så allvarligt på att de skulle vara hemma precis klockan åtta.

-"Vad sa du?", sa Björn och tog ett steg närmare, "vilken chans-lapp?"

-"Den jag la i din väska innan jullovet"

-"Jullovet!", utropade Björn, "men det var ju evigheter sedan. "Men jag har aldrig sett någon lapp i min väska. Har du gått ända sedan dess och väntat på ett svar?"

-"Hm, nja, lite kanske", sa Pippi förläget.

-"Förlåt Pippi", sa Björn som förstod att han hade uttryckt sig lite okänsligt, "hade jag sett den så..."

Sedan sa han inget mer. Pippi ville sjunka genom jorden,

-"Det spelar ingen roll", sa hon sedan morskt, "jag tolkar det som ett nej".

-"Ja... alltså, grejjen är att jag gillar dig Pippi, fast jag vill inte vara tillsammans med någon. Alltså.. jag är inte kär i någon alls på det sättet... men... jag trodde förresten inte att du gillade mig, du undviker ju mig hela tiden"

-"Det gör jag väl inte", sa Pippi. Fast det visste hon ju att hon gjorde.

-"Ser du sexorna någonstans Pernilla?", frågade mus-Lisa sin syster

-"Nä, var sjutton är de någonstans?", sa Pernilla irriterat, "Åke sa ju att det var här de skulle vara!" 

Precis samtidigt som Pippi ställde den ödesdigra frågan till Björn anlände två oinbjudna gäster och en flaska med alkohol till ängen bakom skolgården.

...för när Lee plötsligt sa att han skulle gå bakom elskåpet och kissa och Lea och Åskar fortfarande inte syndes till insåg Pippi att en nu-eller-aldrig chans hade uppenbarat sig. Hon vände sig mot Björn:

-"Varförsvaradedualdrigpåminchanslappijulasegentligen!?", sa hon ganska gällt och så snabbt hon bara kunde

Vad tanken var  att de skulle göra i stan förstod inte Pippi. Så fort de kommit fram till stora torget försvan dessutom plötsligt Åskar och Lea. Björn och Lee verkade måttligt förvånade men Pippi var förbryllad. Vart tog de vägen?

Pippi stog mellan Björn och Lee och kände sig som en idiot. Björn och Lee var nära vänner och pratade snabbt och lättsamt om gemensamma minnen från mellanstadiet, tokiga saker som Åskar hade gjort och om saker som sexorna brukade göra på fritiden som Pippi aldrig hade tagit del av.

Det var inte bara det att Pippi inte kom på något smart att säga, hon var dessutom livrädd att någon skulle ta upp det faktum att hennes pappa hade ringt till allas föräldrar med det töntiga förslaget att alla skulle vara hemma klockan åtta ikväll.

Pippi var helt enkelt livrädd. Men hon var det i alla fall med stil...

Så traskade så sakteliga in mot centrum. Lee och Åskar pratade högljutt om något ointressant, Pippi försökte förgäves komma på något någorlunda intressant att säga till Lea som gick bredvid henne och Björn gick med killarna och gnolade för sig själv på någon gammal slagdänga:

-"Lets go, lets go, lets go, lets go ner på stan", lät det som att han sjöng.

-"Tja Pippi, va kul att du kom", sa Lea som nog faktiskt var den coolaste tjejen i klassen.

-"Eh ja kul, hej", sa Pippi nervöst till Lea och nickade lite blygt åt Lee och Björn.

Strax där efter anslöt den sista av sexorna, Åskar, som var storebror till åsnepojken Åke som Kim hade dansat med på discot. Till skillnad från Åke var Åskar en ganska jobbig typ.

-"Tjaba grabbar!!", hojtade han när han kom och ignorerade därmed både Pippi och Lea.

-"Hörni, vad säger ni", sa Björn, "ska vi traska ner till stan och kolla läget?"

Pippi visste inte om hon hade lov att dra ner på stan. Hon hade ju sagt hemma att de skulle vara på ängen. Men eftersom det var Björn som föreslog och eftersom de andra tyckte att idén var toppen så sa hon ingenting.

När Pippi kom till ängen vid skolgården på avslutningskvällen var Björn och aptvillingarna Lee och Lea redan där. Det slog plötsligt Pippi att hon var den enda av sexorna som egentligen aldrig umgicks med de andra. I skolan hade hon ju mest ägnat sig åt att undvika Björn, och därmed alla sammanhang han ingick i. Och på fritiden träffade hon ju bara Kimi som gick i femman och Kent och Jarvis förtås som var ännu yngre.

-"Haha kolla , jag bygger ett miljonprogramsområde!", fnittrade Pippi

Paketet var en skolavslutningspresent från Bente och innehöll... Norskt Lego!! Både kaninbarnen och ekorrungarna tyckte egentligen att de var lite för stora för att leka med Lego. Men lego var en dyr leksak och åtminstonde kaninbarnen var ganska obortskämda med leksaker så presenten emottogs ändå med stor entusiasm.

-"Kolla det är till oss!", tjöt Pippi

-"Får vi följa med in och öppna?", frågade Kent

Kaninfamiljen tog sällskap hem med mammorna ekorre och Kim och Kent  efter skolavslutningen. När de kom fram till Kaninskogsvägen 46 stod ett paket utanför dörren.

- Vad händer ikväll då?, frågade Kim

-"Jag vet inte", sa Pippi, "med tanke på att alla nu måste vara hemma klockan åtta tack vare mina dumma föräldrar så vet jag inte om jag vill gå dit över huvud taget"

-"Klart du måste gå dit! Jag tycker du ska gå dit och fråga Björn en gång för alla varför han inte har svarat på din chans-lapp".

-"Äh", sa Pippi, "det vågar jag aldrig ju! Föresten fattar jag inte ens vad vi ska göra. Vad gör man på en äng, sitter och häckar liksom bara, eller?"

-"Jag vet inte... hånglar kanske?", skrattade Kim generat

Stämningen på skolgården var uppslupen men också lite sorglig. Fem stycken av sexorna skulle ju trots allt sluta i Tallskogsskolan och börja i den stora högstadieskolan i stan. Pippi och Kim skulle vara tvungna att skiljas åt på dagarna. Och Pippi och Jarvis också förstås. 

Efter sjungandet blev det lite mingel och alla barn och föräldrar gav blommor till Günter som tack för skolåret. Günter blev rörd och fick små tårar i ögonen.

- Danke meine liebe kinder! Ni är så fina!!

Men skolavslutning blev det i alla fall trots Pippis weltschmertz. Det blev ett traditionellt firande med halvkyligt svenskt juniväder, den blomstertid nu kommer, nervösa barn och finklädda och stolta föräldrar. Günter var i sitt esse och hade letat fram sin gamla studentmössa dagen till ära!

- kindern! Nu sjunger vi der blümchenzeit, alla tillsammans nu!

Jarvis sprang snabbt upp till sin stackars storasyster.

-"JOHOOO Pippi", ropade pappa kanin från nedervåningen, "nu har jag löst problemet!"

-"Det har han inte", sa Jarvis med andan i halsen, "han ringde dom, han ringde alla de andras föräldrar och fick dem att gå med på att alla skulle vara hemma klockan åtta"

-"han... gjorde...vad?...alla? ringde han alla? väste Pippi skräckslaget

-"Tyvär", sa Jarvis sorgset

-"Det räcker inte med att förstöra min skolavslutning alltså?? Du var TVUNGEN att förstöra precis HELA MITT JÄVLA LIV också??? Jag går INTE till skolan i morgon", gastade Pippi ner mot nedervåningen

Mamma och Pappa kanin förstod ingenting

-"Jag är verkligen ledsen syrran", sa Jarvis som förstod precis allt 

Lagen om alltings jävlighet innebär som bekant att allt som kan gå fel också gör det. Och så var fallet just den här dagen. Mamma och pappa kanin fick nämligen en idé.

-"Om vi ringer alla de andra sexornas föräldrar och bestämmer att alla barnen ska vara hemma vid åtta så kan väl ingen bli besviken, eller hur?", sa pappa kanin.

-"Allvarligt pappa, gör det inte" sa Jarvis gravallvarligt

-"Jodå, vännen", sa pappa kanin nöjt, "det här kommer att bli jättebra ska du se"

Stackars Pippi. Hon visste att alla andra skulle få vara ute längre. Hon visste också och att de skulle mötas klockan sex och att hon aldrig i sitt liv skulle hinna bygga upp så mycket mod att hon vågade prata med Björn på bara ynka två timmar. Varför var hennes egna föräldrar tvungna att motarbeta henne?

Hon kände hur tårarna kom i takt med den stigande ilskan. Hon bestämde sig för att skita i middagen och rusade ilsket ut ur köket.

-"Ja sa mamma kanin, halv åtta kan du väl få vara ute till".

Pippi blev nästan mållös.

-"Halv åtta?!!" Är du inte klok eller?", sa hon med sprucken röst.

-"Nåja, Märta", sa pappa Torsten nöjt, "hon är ju ändå tolv år, låt oss säga klockan åtta!"

-"Åtta!! Är jag fyra år gammal eller? Åtta?? då kan jag lika gärna skita i att gå dit ju!", skrek Pippi upprört.

På kvällen när familjen satte sig för att äta middag betämde sig Pippi för att fråga om avslutningen.

-"Jo, efter skolavslutningen på fredag, så ska alla sexor träffas på ängen på kvällen och liksom fira att vi ska sluta mellanstadiet", sa Pippi

-"Va trevligt sa Pappa kanin".

-"Ja, jag tänkte.. hur länge får jag vara ute?", sa Pippi hoppfullt.

Hon tänkte strida för klockan elva men gissade att de skulle landa på klockan halv tio, tio.

- "Vad sa han?" väste Kim när Björn hade gått iväg till sina kompisar igen.

-"Eh han sa att alla sexor skulle träffas på ängen på kvällen efter skolavslutningen. Bara sexorna och ingen annan, och att det var hemligt. Vi ska liksom ha en egen avslutning".

-"Va?, men sa han inget om chans-lappen?", frågade Kim indignerat.

-"Nej inte ett ord. Han verkar ignorera det där totalt. Eller så fick han den aldrig... tänk om den faktiskt trillade ur hans väska?", frågade Pippi oroligt.

Pippi och Kim hade ältat det där i månader. Varför han aldrig svarade och vad som egentligen hade hänt. Kim ville konfrontera Björn men det tillät inte Pippi.

-"Äh, han är en idiot", avslutade Kim ovänligt och lite svävande.

Vad nu då, tänkte Kim. Den där Björn hade knappt pratat med Pippi alls sedan terminen började. Och inte hade han gett Pippi något svar på fråga-chans-lappen heller. Inget ja, inget nej, inte ens ett diffust kanske hade han kunnat bjuda på! Så va 17 ville han nu?

Senare på eftermiddagen fick även Pippi hjärtat i halsgropen. På sista rasten stod hon och Kim och sparkade boll i korridoren eftersom det spöregnade ute. Då kom plötsligt Björn fram till dem.

-"Kan jag få prata lite med dig?", frågade Björn hemlighetsfullt

I skolan fick stackars Jarvis en chock. I rasthallen innan första lektionen skockades barnen runt honom och fullkomligt dränkte honom i frågor och kommentarer:

-"Coolt Jarvis!"

-"Hur fick du dina föräldrar att gå med på det där, Jarvis?"

-"Gjorde det mycket ont?"

-"Vad kostade det, Jarvis?"

-"Är du hårdrockare nu helt plötsligt eller?"

När det var dags att gå till skolan igen på måndagen visade Pippi för ovanlighetens skull en något mer empatisk sida än vanligt.

-"Du Jarvis, det ser lite... ja löjligt... eller typ ovanligt ut med skjorta och hängslen till piercing... jag tycker du ska ta på U.D.O-tröjan faktiskt. I alla fall tills alla i klasen vant sig vid att du är piercad. Och stoppa hängslena innanför tröjjan", rådde Pippi

-"Ah.. okej.. tack", sa Jarvis nervöst

-"Hej lilla vän, jag heter Caréma, slappna av bara, det här kommer inte att göra ont alls..."

-"Men varför har du en så stor spruta?", pep Jarvis

-"Det är bara för att jag ska kunna suga ut så mycket som möjligt ur dig", sa Caréma

-"Men varför har du så stor mun?", viskade Jarvis skräckslaget

-"Åhå lilla vän, det är bara för att jag snabbt ska kunna svälja alla gemensamma medel som regeringen Reinis så villigt kastar i mitt gap", skrockade Caréma

Senare på dagen gick Jarvis till vårdcentralen. Stackars Jarvis...

Vid frukosten fick hela familjen veta hur orättvist Pippi tyckte att hela livet var.

Pappa och mamma kanin berättade att de hade bestämt att Jarvis fick ha kvar piercingen om han gick till läkaren och kollade så att den inte var inflamerad, tog en stelkramsspruta och ett hepatitprov. För husfridens skull, och för att vara konsekventa, sa de också att Pippi fick pierca sig om hon hittade ett piercingställe som var rent och inte drevs av hårdrockare.

Pippi blev tyst. Hon hade inte minsta önskan att ta hål någonstans på sin kropp men hade tänkt driva hela orättvist-argumentationen till att hon och Kim borde få åka själva till Peace and Love festivalen. Attans!

Morgonen efter vaknade Jarvis av att någon hoppade på hans fötter och gastade högt.

-"Djävlar i min låda! Hur sjutton gjorde du för att få en band t-shirt av mamma, och för att få PIERCA dig!!, det är sååå orättvist!", hojtade Pippi

Efter att ha skickat Jarvis i säng lade sig mamma kanin i soffan med ett litet glas rött i näven. Hon somnade omedelbart.

Suck vilken dag tänkte Märta och bestämde sig för att tvätta Jarvis öra med sprit men i övrigt sova på saken och vänta med eventuellt skäll och åtgärder.

Mamma kanin hade genrellt sett ingenting emot piercingar eller andra personliga uttryck. Men stressen över att ha tappat bort sin 11 åriga son och sedan ha hittat honom piercad, med gud vet hur smutsiga nålar och instrument, var inte vad hon hade planerat för kvällen.

Hon gick för att leta reda på pappa Torsten för att få hjälp att hantera situationen. Men han sov dock redan och dessutom måste tvillingarna ha drömt mardrömmar för de låg nerbäddade bredvid på mamma Märtas plats.

Jarvis viste inte riktigt vad han skulle svara. Det hade blivit kallt under kvällen och han hade ställt sig vid ett av Merch-båsen för att värma sig lite. Då hade en stor läskig hårig man gett honom en U.D.O. tröjja helt gratis. Jarvis hade blivit överlycklig och för en stund glömt bort att han var borttappad. Då hade plötsligt några väldigt gamla tjejjer, säkert 18 år eller så fått syn på honom. De hade sagt att han var världens sötaste hårdrockare och hade sedan släpat med honom till ett piercingtält för att "ge honom en present". Sedan hade allt gått väldigt fort och Jarvis hade inte riktigt vågat säga ifrån...

Efter sista bandet hade spelat gav mamma Märta upp och traskade hemåt. Jarvis var en klok kaninpojke och hon mistänkte att han måste ha gått hem eftersom de inte hade hittat varandra.

Och mycket riktigt. I hallen mötte hon sin nyss hemkommna son..

-"Men Jarvis, vad har du för tröjja... och VAD har du i örat!!??"

Jarvis älskade Metallsvenskan men mamma kanin började luta åt att tycka samma sak som Pippi om hårdrock och metall - ointelligent bröl helt enekelt. Men eftersom Jarvis trivdes så bra så stannde de.

Mitt under Witchcrafts konsert var emellertid Jarvis plötsligt bara borta! han fanns ingenstans i publikhavet och ingen annan stans heller. Mamma Märta rusade  runnt hela det snåriga festivalområdet på sina små små kaninbe nutan att hitta honom. Och snart skulle det bli mörkt och allt..

-"JAAAARVIS!!"

Pappa passade på att skaffa barnvakt till tvillingarna och drog med sig en ytterst motsträvig Pippi till O´learys för att se Schlager-finalen.

-"Men Pappa du är så töntig", sa Pippi, "jag hatar schlager!"

-"Ja Pippi men just i dag är det hårdrock eller schlager att välja på helt enkelt. Sådan där Emu och Indiskt eller vad du nu kallar det där som du lyssnar på får vi ordna en annan dag"

-"EMO och INDIE heter det för bövelen!", gastade Pippi.

-"Tomater, potäteter", suckade pappa kanin, "nu är du tyst och tittar!"

-"Akta mamma!", pep Jarvis, "roddaren där borta kan se oss!"

-"Vill du gå på Metallsvenskan?", frågade mamma kanin förvånat.

-"Åh va töntigt", suckade Pippi.

-"Vi går dit och kollar vad det kostar du och jag sa mamma kanin. Men du får inte gå in själv, i så fall får jag följa med", sa mamma Märta.

-"JAAA, sa jarvis!!"

Vid ingången till festivalen upptäckte de något tråkigt.

-"300 spänn!!?? nä du Jarvis, jag tror vi får planka in", sa mamma kanin.

Efter maten la sig Jarvis i gräset och tuggade på ett grässtrå. Han lyssnade på musiken som brölade svagt i bakgrunden. På andra sidan ån pågick festivalen Metallsvenskan. Jarvis tyckte att det lät ganska bra. Det lät som någon som var riktigt arg och riktigt hes samtidigt.

- "Mamma och Pappa, får jag gå in på festivalen?", frågade han

Sallad och kött!

-"Värsta LCHF kaninerna vi är!", sa Pappa kanin.

Och på pick-nick måste man grilla!

När kaninfamiljen kom hem från semestern stog våren i full blom i kaninskogen. Det fans inget annat att göra än att plocka ett par jordgubbar och helt enkelt traska ner till ån och ha pick-nick.

-"Men vi kanske kan bygga ett nytt hus?", sa pappa Kanin

-"Men inte har vi råd med det!", sa mamma Märta, "Och orkar vi verkligen ett halvår till i byggdam nu när vi äntligen fått i ordning?"

-"Nä det är klart... men det tåls att fundera på!", sa pappa Torsten

Vad är det med karln, tänkte mamma Märta. Pappa kanin var inte den som tog chansningar i vanliga fall. Har han någon form av omvänd 40 årskris tänkte hon.

Stämmningen i solnedgången blev nästan romantisk.

- "Märta-snärta", viskade pappa kanin dovt i mamma kanins öra, "vi kanske skulle åka på semester själva nästa gång, kanske skaffa ett litet småsyskon till Gudrun och Ture?"

-"Men Torsen- borsten då! Du tycker inte att räcker med fyra kaninungar? Det är knappt så vi får plats i huset som det är!"

-"Hej då Kroatien!", ropade Pippi och vinkade mot horisonten

-"Jag vill inte åka hem!" gnällde Jarvis och mamma kanin i kör

Framåt kvällen blev klipporna eldgula av solnedgången..

Sista dagen utomlands spenderade familjen med att sola på klipporna. Om de satt lite för nära havet så sprejjade de kyliga vågorna deras solvarma päls..

- "Aooiii va kallt!", ropade mamma kanin

-"Nej, härligt!", pep Jarvis

- "The sea organ betyder sjöorganet! Det har jag lärt mig på engelskan", ropade Jarvis

- "VA??", ropade mamma kanin

-"OIIIOOO", sjöng The sea organ

-"Rikspucko!" ropade Pippi, "sea organ betyder HAVSORGEL fattar du väl!!"

-"VAA?", ropade pappa Kanin

-"ÖÖÖÖÖBBRÖÖÖLL", lät havsorgeln

-"Ja, jag vill gärna ha en Pucko!", ropade Jarvis, "jag är törstig!"

The sea organ var hela 70 meter lång och hade 35 stycken inbyggda visslor som spelade olika toner beroende på hur havets vågor slog in under trappan. ÅÅÅÅIIIIOOOOOO, ÖÖÖIIIIÄÄÄÄÄÄÄÄ, IIIOOOOOAAAÖÖÖ, lät det genom otalet små fyrkantiga hål i betongen där musiken kom ut.

Det sjöng i mamma kanins huvud. Det låter lite som valsång, tänkte hon. Eller sång.. mer som vansinniga val-parningsljud snarare, filosoferade hon vidare.

I en gammal del av staden där kaninfamiljen semesterade fans en mycket konstig grej. Det var en kaj som samtidigt var en trappa som samtidigt var en orgel! Den kallades "The sea organ".

Mamma och Pappa kanin turades om att kolla ungarna i vattenbrynet så att den andra kunde ligga och småsnarka i skuggan av parasollet.

Vattnet var ganska kallt fortfarande men det störde inte Pippi och Jarvis det minsta!

-"Kolla på mig mamma! jihoooo!"

Efter nyårsafton startade hundmånaderna. Perioden var lika jobbig i kaninskogen som den var i resten av norden. Det var mörkt, kallt, vått, blåsigt och allmänt jävligt. Yllehalsdukarna kliade, snön yrde aggressivt bara för att direkt försvinna efter att ha landat på marken och solen syntes knappt på flera månader. VAB-siffrorna sköt i taket, hos dagmamman gick vattenkoppor, diarré och halsfluss. I skolan härjade löss, magsjuka och feber. 

Pappa kanin jobbade mellan VAB-dagarna övertid åt kommunen och mamma kanin åt staten. Pippi fick inget svar på "chans-lappen" från Björn och Jarvis blev retad för sina nya ljusgula byxor. Allt var skit helt enkelt. 

En dag fick mamma kanin nog. Hon sa:

- "Nä, nu tar vi ett sms-lån och köper en resa, annars dör jag!"

När Bente fick höra om sms-lånet bestämde hon sig för att än en gång ge kaninfamiljen ett lån utan ränta från sina egna besparingar. Resan bokades och i början av maj åkte de till soliga Kroatien!

Och vid tolvslaget var det dags för tomtebloss! Pippi och Jarvis vågade inte hålla i det brinnande blosset så det fick mamma Märta göra. Oj så det sprakade!

Sedan var det dags att prova hummer...

-"Vad är det här för snöre? Ska man äta det?", sa mamma kanin och drog lite i ett kännselspröt.

-"Pappa, vad är det för brun rand som är här bak vid hummerns rumpa?", frågade Jarvis.

-"Är det någon som har förstått hur man kommer in i själva klon?", frågade Pappa Torsten.

-"Jag tror att jag är allergisk mot skaldjur", sa Pippi, "ja jag känner att jag börjar hosta nu, ojojoj, hoost hoost..".

På nyårsafton fick Bente passa tvillingarna medan resten av familjen begav sig ut på nyårsfirande. De bestämde sig för att lyxa till det ordentligt och gå på restaurant. Först fick de en fördrink i kritallrummet...

-"Tack så jättemycket gammelmormor Bente!", ekade Pippi och Jarvis i kör.

-"Ackurat så fin ni var mine små barn!", kraxade den gamla damen från Drammen.

Av Bente fick Pippi och Jarvis helt nya kläder av äkta norsk kvalitet. Och inte var de hemmasydda heller! De provade dem direkt.

DHL hade kommit med mammas cykel dagen innan julafton. (Mitt på dagen förståss. Nu var ju Bente 101 år gammal så hon var faktiskt hemma mitt på dagen till skillnad från i princip alla andra människor.)

-"Åh Torsten!! 1000 tack!! Nu kan jag äntligen vardagsmotionera till och från jobbet!!"

Och när det väl var dags fick dessutom yngst börja.

-"Tyyyypiskt..", väste Pippi.

Stackars Jarvis och de andra barnen. De vuxna pratade och åt och pratade och åt såååå länge att det kändes som om det gick flera dagar innan det var dags att dela ut julklapparna.

Klockan 14:00 ringde det på dörren och överaskningen dök upp! Kusin Kim-Robin med familj! Tänk, Bente hade bjudit över hundkusinerna till Norge också. De båda familjerna var störtförtjusta! De sågs sällan eftersom hundfamiljen bodde i hufvudstaden och kaninfamiljen i kaninskogen.

De började med att ta julmat nere i köket för att sedan gå upp till vardagsrummet och äta och dricka och prata och prata och prata...

På andra våningen i vardagsrummet stod granen klädd och vacker. Mamma och pappa kanin packade upp de medhavda julklapparna och lade dem på golvet bland dem som Bente redan hade lagt dit. Bente bad familjen att sätta sig och vila efter den långa strapatsen. Det gjorde de gärna. Fast Pippi och Jarvis vilade helst ståendes framför granen.

-"Jeg har ordnet med en overraskelse till dere alle!", meddelade Bente förtjust.

-"Vaddå för nått?", frågade Pippi och Jarvis utan att slita blicken från klapparna.

Bentes rustika stuga bestod av två små våningar och ett dragigt loft. På bottenvåningen fanns ett kombinerat sovrum och kök där julbordet redan stod uppdukat. Det fanns potatis, skinka, köttbullar, stora korvar och efterrätter.

-"Hej Bente!!, God Jul!", ropade Pippi och Jarvis.

-"Hallo min lille familie! Jeg trodde ni skulle komme igår! Velkommen inn i huset!", kraxade Bente.

Bentes hus var ett rustikt litet bygge som låg i en brant skogsbacke.

Bente bodde inte i centrala drammen utan i skogen en bit utanför all bebyggelse. Kaninfamiljen bestämde sig dumt nog för att gå från busstationen. Därför kom de fram först på julaftons morgon. Ovch då var de helt slut..

..och tillslut stod de med alla tassarna på norsk mark.

När de väl kom fram möttes de av en gigantisk och ståtlig glasskulptur...

Efter en hel del ansträngande packande och mycket annat juligt "om och men", kom familjen äntligen iväg. Det blev en seg, lång och suddig Swebus-tur mot det glada granlandet i väst.

-"Ja, nej eller kanske? Vaddå kanske?", sa Pippi.

-"Mja, jag vet inte, men det är så man skriver", svarade Kim.

-"Så nu lägger du den där i Björns väska på sista lektionen så hittar han den sedan när han kommer hem", fortsatte Kim. "Det är bra för då har han hela jullovet att fundera på vad han ska svara."

-"Lita på mej Pippi, nu gör vi det här", sa Kim och började skriva på en rosa lapp.

Till slut blev det sista dagen på Pippi och Jarvis första termin i skolan. Pippi var lite dyster över att inte få se Björn på hela jullovet. När hon sa det till Kim så sa Kim:

-"Men Pippi! Det är dags att du tar tag i det där. Du måste fråga chans på honom så att du vet om han gillar dig eller inte!"

-"Men det vet jag ju redan att han inte gör. Det har jag väl märkt.", sa Pippi.

-"Nej det vet du inte. Du tror bara. Allt blir bättre om man vet", sa Kim bestämt.

-"Men Pappa, var det verkligen någon idé att ens slå in den där?, det är ju ganska uppenbart vad som är i paketet..", skrattade Pippi.

-"Hm, nåja, eventuellt att paketet blev liiiite avslöjande. Men den kanske kan stå här uppe på ert rum tills vi ska åka till Norge så att mamma inte får syn på den?", frågade pappa Torsten.

De små sakerna gick lätt att slå in, men hur skulle det gå med cykeln?

I köket hade pappa kanin radat upp presenterna. Vinylskivor till Pippi, varsin docka till Gudrun och Ture, och en cykel från polisens stöld-auktioner till mamma Märta. Till Jarvis hade han inte hittat något bra än.

-"Vad har du önskat dig av mamma och pappa i julklapp Pippi?", frågade Jarvis.

-"LP-skivor mest, alla de som jag har lånat av Kim, för hon vill väl antagligen ha tillbaka dem snart", svarade Pippi oroligt.

Jarvis hade gjort en prydnadstomte till Bente på bildlektionen och varsin smörkniv till mamma och pappa på träslöjden.

-"Då ger jag skärbrädan jag har gjort till mamma och pappa som en gemensam present och så ger jag min smörkniv till Bente!", sa Pippi.

-"Toppen", sa Jarvis.

Några kvällar innan julafton jobbade mamma kanin kväll. Pappa Torsten bad Jarvis och Pippi att hålla sig uppe på loftet och passa tvillingarna en stund. Pippi och Jarvis visste precis vad pappa Torsten tänkte göra. Han skulle slå i julklappar i köket!! De funderade en stund på att försöka smyga ner på nedervåningen och tjyvkika lite. Men Gudrun och Ture var för små för att smyga så det gick inte. Pippi och Jarvis bestämde sig istället för att göra som pappa.